Torsdagar är myrmammans heliga dag. Det är nu hon ska hinna göra allt hon inte hinner de andra dagarna. Typ jobba färdigt. Tvätta. Rita. Vila.

Därför lämnar hon glatt barnen på dagis. För det är ju så de har planerat det.

Men det blir inte alltid som man har planerat. Det blir faktiskt aldrig som man planerat. Det är dags att man lär sig det nu när man närmar sig 40 med stormsteg.

Varenda torsdag i två månader så har minst ett av barnen varit sjuka. Det slår aldrig fel. De är helt friska och pigga hela veckan men framåt onsdagkväll så kommer krämporna. Och är det inte vattenkoppor så är det feber och snor. Som idag. Eller åksjuka som förra veckan – när dagispersonalen skickade hem minsta myran på onsdagen efter att hon hade spytt i gungan! De misstänkte såklart magsjuka och ringde direkt, men ungen var mest hungrig när hon kom hem.  Och när myrmamman sedan fått redan på att det hänt i gungan och berättat för personalen hur åksjuk pappan är så fick barnen komma igen på fredagen. Men då hade ju mamman redan missat den heliga torsdagen.

Nu sitter hon här och har massor att göra, men det är svårt att komma igång när man vet att en snörvlig unge kan vakna när som helst…

Kände mig tvungen att respondera till Ekonomen.

I vårt kvarter har vi ingen läkare men en pålitlig barnmorska och en läkarsekreterare. Den förstnämnda har jag inga planer på att utnyttja. Kanske inte heller den senare.
I vårt kvarter finns målare, elektriker, rörmokare, snickare, volvoarbetare arbetslösa och en hel bunt med lärare. Men det känns helt okej, sedan vi köpte vårt gamla hus har mitt hypokondri svängt en del. Nu oroar jag mig mer för vattenläckor och hussvamp än för hjärnblödning och skelettcancer.

Myrmman är på hugget:
Jag fattar inte hur det kommer sig. Jag bloggar och twittrar på jobbet. Och ändå är jag supereffektiv. Och jag tar på mig saker som jag inte alls har tid med, och ändå hinner jag. Snart är det lönesamtal – himlars, vad jag är bra!

- NU vet jag hur vi gör! utbrister myrmodern mitt under påskhelgen. Vi struntar i att köpa dyra stolsdynor till utemöblerna och så köper vi nya likadana filtar att ha på stolarna istället. Då blir det som ett mysigt café!

Sedan upptäckte hon att fleecefiltarna var lika dyra som dynorna (i alla fall de fina) och då blev allt tråkigt igen.

- Star wars-lego. Check.
– Kalasinbjudningar myra2. Check.
– Briojärnväg. Check.
– Släktkalas bokat myra2. Halvcheck.
– Släktkalas bokat myra3. Nä.
– Önskelista myra2. Check.
– DVD med Michael Jacksson. Check.
– Lektält. Check.
– Önskelista myra3. Nä.
– Trehjuling. Check. Check.
Åh nej… dubbelcheck.  Trehjuling har pappan önskat från farfarn och mamman önskat från morfarn till myra3. 
Och farmorn har inte hunnit gratta mamman ännu. Ska det då slås ihop med myra2:s släktkalas? Eller ska de komma både på måndag och onsdag? Ska man fixa fika och tårta då båda dagarna?

Sen ska man inte glömma det vanliga heller. Det var ju tandläkaren med myra2 på torsdag morgon och utvecklingssamtal med myra2 och myra4 på torsdag eftermiddag. Och ska myra1 på teatern på onsdag, hinner hon då hem till myra2:s släktkalas? Och myra3 har inga extrakläder på dagis.

 

 
-

Myrmamman funderar över hur man bestämmer vem som går upp först på helgmorgonen.

Klockan 06.08 kommer myrgrabben, snart 3 år, släpandes på kudde, täcke och dosedu (=gosedjur). Tyst klättrar han upp i dubbelsängen. Han tar sig över sin mamma för att dimpa ner mellan sina föräldrar. Han knuffar på mamman och gör ett läte:
– Öhhh.
Översatt förstår den ömma och trötta modern att det betyder: Ge mig min kudde, täcke och gosedjur som ligger på golvet. Yrvaket sträcker hon sig ut och drar upp tillbehören, bäddar ner grabben utan att ens riktigt öppna ögonen. Till sina föräldrars lycka ligger barnet still, tyst och hör och häpna – blundar. Trots att mamman ser ut som en klubbad säl så jublar det inom henne: Han kommer att somna om! Vilken lycka! Klockan är 06.10. Hon öppnar ena ögat och kikar på fadern, han ser ut att sova djupt.

ACk, vad hon bedrog sig. Klockan 06.12 rycker hon till av att hon får ett litet pekfinger i örat. Strax därefter i ögat. En liten stund senare slutar pillandet och hon kikar försiktigt. Grabben har gått över till att pilla på fadern. Ingen reaktion där heller.

Det är nu det börjar. Vem står ut längst? Vem går upp först? Myrgrabben varierar pillandet mellan föräldrarna men ökar samtidigt i styrka och placering. Till slur viskar myrmamman tyst:
– Vila lite till, älskling.
Nu vet myrgrabben att mamman är vaken och han sätter in starkare resurser på mamman. Till det kommer ett glatt ljud från angränsande rum:
– Mamma! Mamma!

Modern och fadern öppnar ögonen försiktigt samtidigt och kikar på varandra. Klockan är 06.28.
– Kan du ta det idag, frågar pappan vädjande, jag är så trött att det är farligt.
Mamman sätter sig upp, hon har ju faktiskt varit vaken i 20 minuter och skulle nog ändå inte ha kunnat somna om.

I fem år har myrmamman fuskat som bildlärare. Jo visst, hon är ju lärare och hon undervisar i bild, men det var inte riktigt det hon utbildade sig till. Hennes utbildning heter visst grundskollärare 1-7 MaNO och i själva verket jobbar hon som bildärare 4-9.

Men nu ska det förhoppningsvis bli slut på fusket. Till hösten blir det bildlärarkurs, hoppas hon, men man ska komma in också. Gräsligt spännande. Och hemskt. Och det hemska börjar nu – inte nog med att hon ska skicka in ansökan, hon ska skicka in färdighetsprov också. Gah.

Arbeta utifrån begreppet gränser, redovisa två arbeten i valfritt material.

Alltså ärligt talat, jag har ägnat mina senaste tio år till att rita prinsessor, grävskopor och roliga djur! Och när är det tänkt att jag ska sitta och vara kreativ?
– Hallå kära Högskolan för Design och Konsthantverk, kan man få fotografera något kreativt från sandlådan?

Hösten kanske inte blir helt förstörd trots allt. Som vanligt har han rätt, mannen.

För nu löste sig det mesta idag. Hon fick tag i alla människor hon behövde få tag i. Och de var trevliga också. Och det betyder att det kanske blir som hon vill. Hon vågar knappt säga det högt för då kanske allt går åt skogen. Så nu viskar hon:

Om allt går vägen så kan hon få plugga i höst. Till 80% av lönen.

Visst låter det nästan för bra för att vara sant.

Myrmammans släng av magkatarr förra helgen vill inte riktigt ge sig. Absolut inte nu när det närmar sig jobbdag igen. Jobb med kommenatarer som:
– Har du skrivit klart de där papprena ännu? De skulle varit klara veckan innan lovet.
Just nu vill hon svara hårt och rappt och uppkäftigt.
– Men veckan innan påsklovet var jag ju hemma med en myrunge med vattenkoppor. Och veckan innan dess var jag ju utlånad på projekt. Och förra veckan har det ju varit påsklov. Men du kanske tycker att jag borde ha gjort det på Långfredagen eller någon annan av mina lediga dagar!?

Dessutom måste hon ju få tag i två viktiga människor i morgon. Viktiga människor som har telefontid mellan klockan 10-12. Endast på tisdagar. Och som inte svarade förra tisdagen. Och nu är ju lovet slut och hon har ju lektioner hela tisdagförmiddag. På onsdag måste det var klart för då måste papprena skickas in. Annars blir hela hösten förstörd.

(Här skulle Mannen säkerligen vilja ändra formuleringen om han fick – FÖRSTÖRD är ett stort och drastiskt ord. Han skulle säkerligen vilja att Myrmamman uttryckte sig mer i termer som ”Då skulle hösten inte riktigt bli som hon hade tänkt sig”. Vilken tur att han inte får lägga sig i här då.)

Så nu sitter Myran och kan inte göra något utan att vänta på att jobbet ska börja i morgon och att hon ska få en massa gnäll från kollegor och hon ska lyckas lösa en massa ärenden samtidigt som hon har lektion och hinner hon inte blir ALLT FÖRSTÖRT.

Med skräck minns myrmamman förra årets åtta-årskalas. Efter det kalaset hade hon helt plötsligt full förståelse för alla varianter av bowlingkalas, badkalas, lekhuskalas eller vi-betalar-vad-som-helst-bara-vi-slipper-ha-dem-i-huset-kalas.

Nu närmar vi oss 9-årskalaset. Myrmamman och myrpappan har nog trots allt glömt lite av det värsta för de planerar ändå att ha det hemma.
– Men nu ska du väl ändå bjuda några flickor, frågar de myrkillen retoriskt.
Uppenbarligen har han inte koll på att det finns färdiga svar till retoriska frågor. Han rabblar ändå bara upp en massa killnamn. Stökiga killnamn. Namn på killar som inte lugnar sig när man säger till. Och så lägger han till att han vill ha star-wars-kalas.

Tolv galna killar med lasersvärd.

Darth Wader – come and use your force!

november 2014
m ti o to f l s
« Apr    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930

Blog Stats

  • 430 myror har sprungit förbi
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.