– Jag är lite sugen på att börja blogga igen, säger hon och kryper upp i soffan bredvid honom.
– Mmm, säger han tämligen ointresserat.
– Jag saknar liksom skrivandet, pockar hon på.
Han tittar frågande på henne.
– Ja… nä.. det finns ju ingen tid. Men jag tänkte om jag slutar med fejsbokandet…
Nu vaknar han. Han gillar inte fejsbok. Han tycker det är larvigt och töntigt.
– Jamen börja blogga igen då…
Hon ler. Inte behöver väl hon hans tillåtelse…

Och på födelsedagsmorgonen ligger hon där och låtsasover medan minsta myran ropar ”addedin!” från köket och hon funderar på bloggen. Näst minsta myran ropar ”appedin” och de stora myrorna hyssjar de små och mamman ligger i sängen och funderar på vad nya bloggen ska heta. Sedan kommer de viskandes uppför trappan. Inte minsta myran, hon ropar ”MAMMA!” och mamman låtsassover. Så kommer de in, alla fem och de fyra största sjunger. Det är som en egen kör och hon tycker det är jättevackert.

När hon öppnar ögonen är alla barnen där och mannen står där med bricka med nypressad apelsinjos (som hon redan hade listat ut), en smarrig kaka och paket. Det är mysigt att öppna paket och alla små myror är så glada när hon öppnar just deras paket.

Efter födelsedagsfrukost är mamman sugen på att börja blogga och funderar på hur det ska gå till. Det finns ju ingen tid. Men det finns en lekplats och det finns en bärbar dator och det är fint väder. Så nu sitter hon här och tittar på barnen i sandlådan och hoppas att ingen kastar sand på datorn.