Myrmammans släng av magkatarr förra helgen vill inte riktigt ge sig. Absolut inte nu när det närmar sig jobbdag igen. Jobb med kommenatarer som:
– Har du skrivit klart de där papprena ännu? De skulle varit klara veckan innan lovet.
Just nu vill hon svara hårt och rappt och uppkäftigt.
– Men veckan innan påsklovet var jag ju hemma med en myrunge med vattenkoppor. Och veckan innan dess var jag ju utlånad på projekt. Och förra veckan har det ju varit påsklov. Men du kanske tycker att jag borde ha gjort det på Långfredagen eller någon annan av mina lediga dagar!?

Dessutom måste hon ju få tag i två viktiga människor i morgon. Viktiga människor som har telefontid mellan klockan 10-12. Endast på tisdagar. Och som inte svarade förra tisdagen. Och nu är ju lovet slut och hon har ju lektioner hela tisdagförmiddag. På onsdag måste det var klart för då måste papprena skickas in. Annars blir hela hösten förstörd.

(Här skulle Mannen säkerligen vilja ändra formuleringen om han fick – FÖRSTÖRD är ett stort och drastiskt ord. Han skulle säkerligen vilja att Myrmamman uttryckte sig mer i termer som ”Då skulle hösten inte riktigt bli som hon hade tänkt sig”. Vilken tur att han inte får lägga sig i här då.)

Så nu sitter Myran och kan inte göra något utan att vänta på att jobbet ska börja i morgon och att hon ska få en massa gnäll från kollegor och hon ska lyckas lösa en massa ärenden samtidigt som hon har lektion och hinner hon inte blir ALLT FÖRSTÖRT.