Myrmamman funderar över hur man bestämmer vem som går upp först på helgmorgonen.

Klockan 06.08 kommer myrgrabben, snart 3 år, släpandes på kudde, täcke och dosedu (=gosedjur). Tyst klättrar han upp i dubbelsängen. Han tar sig över sin mamma för att dimpa ner mellan sina föräldrar. Han knuffar på mamman och gör ett läte:
– Öhhh.
Översatt förstår den ömma och trötta modern att det betyder: Ge mig min kudde, täcke och gosedjur som ligger på golvet. Yrvaket sträcker hon sig ut och drar upp tillbehören, bäddar ner grabben utan att ens riktigt öppna ögonen. Till sina föräldrars lycka ligger barnet still, tyst och hör och häpna – blundar. Trots att mamman ser ut som en klubbad säl så jublar det inom henne: Han kommer att somna om! Vilken lycka! Klockan är 06.10. Hon öppnar ena ögat och kikar på fadern, han ser ut att sova djupt.

ACk, vad hon bedrog sig. Klockan 06.12 rycker hon till av att hon får ett litet pekfinger i örat. Strax därefter i ögat. En liten stund senare slutar pillandet och hon kikar försiktigt. Grabben har gått över till att pilla på fadern. Ingen reaktion där heller.

Det är nu det börjar. Vem står ut längst? Vem går upp först? Myrgrabben varierar pillandet mellan föräldrarna men ökar samtidigt i styrka och placering. Till slur viskar myrmamman tyst:
– Vila lite till, älskling.
Nu vet myrgrabben att mamman är vaken och han sätter in starkare resurser på mamman. Till det kommer ett glatt ljud från angränsande rum:
– Mamma! Mamma!

Modern och fadern öppnar ögonen försiktigt samtidigt och kikar på varandra. Klockan är 06.28.
– Kan du ta det idag, frågar pappan vädjande, jag är så trött att det är farligt.
Mamman sätter sig upp, hon har ju faktiskt varit vaken i 20 minuter och skulle nog ändå inte ha kunnat somna om.