Torsdagar är myrmammans heliga dag. Det är nu hon ska hinna göra allt hon inte hinner de andra dagarna. Typ jobba färdigt. Tvätta. Rita. Vila.

Därför lämnar hon glatt barnen på dagis. För det är ju så de har planerat det.

Men det blir inte alltid som man har planerat. Det blir faktiskt aldrig som man planerat. Det är dags att man lär sig det nu när man närmar sig 40 med stormsteg.

Varenda torsdag i två månader så har minst ett av barnen varit sjuka. Det slår aldrig fel. De är helt friska och pigga hela veckan men framåt onsdagkväll så kommer krämporna. Och är det inte vattenkoppor så är det feber och snor. Som idag. Eller åksjuka som förra veckan – när dagispersonalen skickade hem minsta myran på onsdagen efter att hon hade spytt i gungan! De misstänkte såklart magsjuka och ringde direkt, men ungen var mest hungrig när hon kom hem.  Och när myrmamman sedan fått redan på att det hänt i gungan och berättat för personalen hur åksjuk pappan är så fick barnen komma igen på fredagen. Men då hade ju mamman redan missat den heliga torsdagen.

Nu sitter hon här och har massor att göra, men det är svårt att komma igång när man vet att en snörvlig unge kan vakna när som helst…